Myten om intresserna

Det finns en vanlig, ganska enfaldig, vänsterföreställning, som framställs som modern, inne och realistisk, trots att den är orealistisk. Den innebär att verkligheten bäst beskrives genom att ange intresserna som man representerar. Med hjälp av detta och speciellt den populära klasskampen kan man försvara vilka emotionella ställningstaganden som helst utan rim och reson, och man får ha sina snuttefiltar och enkla tröstegrunder i fred för attacker från stygga borgare som uppskattar, logik, rationalitet och evidens för det som man påstår.

En gullig proletär tar alltid ställning i klasskampen för arbetarklassen. Säg den vänsterartist, vilket är de flesta, som inte är villig att innan de sjunger gulla en smula med sitt proletära ursprung, eller åtminstone någon annans ställning för rätt sida i klasskampen. Bekännelser är allt och fakta betyder inget.

Ett par bibliotikarier i Brännkyrka, Vega och Aghed, tror att kommunismens ogärningar lämpligast förnekas om man intar rätt ställning i klasskampen. För vad är fakta egentligen, de är ju beroende av intressen enligt marxister och postmodernister. Aghed tycker dessutom i en artikel att Johan Norbergs bok om världskapitalismen är olämplig litteratur för den hämtar statistik ur amerikanska källor. Tydligare än så kan man knappast påstå att alla ljuger utifrån sina intressen.

I själva verket så är det så att vi alla påverkas av vår syn på världen, men det är genom allt som vi upplevt i livet, och inte specifikt genom det som politiker uppfattar som intressen. Men för oss som har mognat intellektuellt och insett risken för önsketänkande, att världen blir som vi önskar för oss i stället för hur den verkligen är, så är intellektuell hederlighet en egenskap som vida överträffar att ta rätt ställning i den så kallade klasskampen.

Harrieth Lövenhielm skrev i en dikt, ” gråt litet grand för så trista fakta”, medan vänsterns idé är att förneka trista fakta eller skylla dem på en kapitalisk konspiration, och man alltid kan försvara det med att så säger intresserna.

Strävan efter fördomsfrihet när man betraktar världen är något att försöka sig på, liksom strävan efter intellektuell hederlig och kravet på att om man ställer krav på vissa saker så måste det styrkas med fakta och evidens.