Illusionen om Gud (Leopard förlag)

Nu har Richard Dawkins omtalade bok översatts till svenska. Det är en bok som är väl värd att läsa, de fyra sista kapitlen är helt underbara i sitt avslöjande av den konventionella religionens skadeverkningar och galenskapen hos de amerikanska evangelikanerna. Jag vill hänvisa till http://adultthought.ucsd.edu/Culture_War/The_American_Taliban.html.

Richard Dawkins måste beskrivas som en närmast lidelsefull liberal humnist, som man får den största respekt för när man läser hans bok. Man skulle önska att flera av dem som påstår att han är en fanatisk ateist verkligen ville läsa boken, för det finns inte fanatism alls i hans ställningstagande, vilket det däremot finns hos hans fiender, de kristna som vill upphäva åtskillnaden mellan kyrka och stat i USA.

Om man har läst om dessa frågor tidigare, så är det inte mycket nytt. Kreationismen och Intelligent designs resonemang smulas sönder, så om man inte är införtsådd med argumenten om att det är osannolikt att en människa skapas från en stor makromolekyl, så har man mycket att hämta i boken. Det är nämligen skillnad på P( homo sapiensIen makromolekyl med kväve) och P (homo sapiensIhomo erectus). Samtidigt går han på ett intellektuellt hederligt sätt igenom svårigheterna, hur kom livet till jorden och hur är det med livet i universum.

Jag har funderat mycket över ett gudsbevis som dykt upp i modallogiken. (Jag är personligen inte ateist efter vissa inre upplevelser, upplevelser som inte kan användas som offentliga bevis). Dawkin avfärdade det beviset som jag hade tänkt göra spontant, men frågan är om det håller, för S5 är en accepterad modallogik, och vi vet inte vad som är dolt i vårt tänkande. Men Dawkins aktualisering av Gudsbevisen fick mig att se bevisets svaghet. Beviset är giltigt för dem som accepterar att ett absolut väsende är möjligt, men förnekar man det i Poppers efterföljd att allt i världen är ofullkomligt då faller beviset.

Men det är först och främst de fyra sista kapitlen, där Dawkin uppvisar barbariet och hyckleriet hos religionen som gör boken till något som man bör läsa. Jag måste rekommendera er att läsa boken om ni inte har gjort det.

Burma och interna angelägenheter

Nu visar sig det demokratiska sinnelaget hos diktaturer och halvdiktaturer som Kina och Ryssland. Det visar också hur svårt det tydligen är för politikerna inom ANC i Sydafrika att ordentligt omfatta demokratiska fullt ut. Man har stött Mugabe trots bister kritik och nu tycker man utvecklingen i Burma är en intern angelägenhet.

Nationers rättigheter är för diktaturerna långt viktigare än mänskliga rättigheter. För i en värld där nationers rättigheter respekteras har de styrande frihet att förtrycka befolkningen precis hur den önskar, något som både Kina och Ryssland är specialister på och som på många ställen i Afrika tycks vara acceptabelt på grund av upplevelsen av kolonialism.

Men vad jag förstår så är det en ytterst ringa tröst att förtrycket sker av människor som talar samma språk som jag själv och tillhör samma kultur som jag. Det kanske rent av är bättre att ha illusionen av att förtryckarna inte förstår mig och att mycket beror på missförstånd och kan dränkas i barriärer av informationshinder, än att veta att här råder inga missförstånd utan jag berövas mitt människovärde. Kollektivister må gärna tro på en bra värld där man endast respekterar nationell suveränitet, jag gör det inte.

Samtidigt så kan vi återigen konstatera att demokratin har två ansikten, ett socialistiskt som berör majoritetsstyre, icke inblanding i interna angelägenheter, aktning för massrörelser och så kallade folkrörelser, och som ofta sätter rättsstaten mot den politiska styrningen. I sin mest utvecklade trend försvinner rättstaten och individuell frihet helt, och vi får folkdomstolar i stället för domstolar och tvångströjor i stället för tröjor. Här ingår kollektiv som klasser och nationer som något helt naturligt, och folksjälar och könsegenskaper anses vara något naturligt att diskutera.

Mot detta står den liberala demokratin, där rättsstat och individuell frihet och ansvar är något väsentligt, marknadsekonomi och ordentlig lagstiftning om spelregler betraktas som något väsentligt och där domstolarna är oberoende av statsmakten och statsförvaltningen oberoende av de styrande politiska partierna. I USA säger man politikerskräp om personer tillsatta på grund av politisk lojalitet.

På något sätt är den liberala demokratin det som jag menar att man bör eftersträva, och därför blir jag inte speciellt imponerad av den demokratiska andan i våldspartier som vinner val.