Påsken, klimatet och de oanade möjligheterna till hyckleri

Klimatfrågan har inneburit nya möjligheter för antiliberalerna att påstå att just vi, de som talar i radion eller tv just då, behöver leka förmyndare över alla andra människor som inte begriper jordens och sitt eget bästa. Vi, (de) är inne och moderna, ute är den sekulära humanismen och liberalismen. Individualism är en styggelse som nu är omodern. Frågan om en föreställning eller värdering är vettig eller ej ersätts med att det som man anser bör följa modetrender. Man bör vara anpassningsbar och smidig.

Typiskt för den form av halvreligiösa kristna inlägg för att fira påsken i massmedia är att man misslyckas med det mesta när det gäller analys av föreställningar. För det första så kan man inte skilja mellan egoism och individualism, utan sitter fast i den egocentricitet som innebär att allt i livet utgår från att självuppoffring är gott och njutning av livet är ont. Med falsk djupsinnighet blandat med litet miljösnack om hur alla måste upphöra att tänka sekulärt och dyrka vetenskapen, vara ordentligt postmodernistiska och inte ha någon föreställning varken om individens värde eller att det finns sanning, så kommer man fram till att nu måste den starka staten in och bestämma hur vi ska ha det, och att endast osolidariska människor, som inte lärt sig hyckleriets lätta konst och kan tala politiskt korrekt förnekar detta. Observera att kritiker av till och med de mest tilltagna skräckscenarier, exempelvis att havsnivån ska höjas 20 meter inte bemöts med att man sakligt tar upp invändningar mot den skildrade verkligheten, utan i stället bemöts med hur omoralisk inidividen i fråga är som inte anpassar sig till den nya konformismen.

Så firar man självfallet påsk med dösnack och genom att hänga upp sig själv på korset och lida ett ögonblick för att vara som Jesus. Och då har man minsann handlat osjälviskt och därmed solidariskt, men man har självfallet inte gjort någon som helst nytta eller fört mänskligheten en millimeter framåt.

Man kan inte skilja på egoism och individualism. Det ena är att handla egennyttigt för mig själv eller min grupp, och att tänka i min grupp och utomstående grupper, det andra är att när man betraktar samhällen så ser man individen som den grundläggande enheten, och inte någon tankemässig konstruktion som könet, nationen, arbetarklassen eller något annat. Begreppen egoism och individualism är oberoende av varandra.

Men den falska självuppoffringen nöjer sig inte med att en del knäppgökar korsfäster sig själva. Det förklaras dessutom från våra kyrkor att Jesus dog för våra synder och skulder. Vilken sorts gud är det som blir vred för att människorna har syndat mot hans intoleranta bud och därför vill låta människorna döden dö, men plötsligt får idén att vi löser saken genom att jag låter min son dö för människornas synder. Går  han med på detta så kommer jag att förlåta människorna.

Det hela bygger liksom traditionell religion på att religionens mening är att människor ska känna skuld och synd, och få förlåtelse för detta av gud, partiet eller staten. Det är en meningslöshet. Människor bör känna ansvar för sitt eget liv, och inte lida av synd och skuldkänslor.  Den stora anpassningen till den yttre världen som predikas av politiskt korrekta människor är inget annat än brist på medvetenhet och självständighet, och så kan år 2008 års påskevangelium karaktäriseras.

Om ni söker sanning med eller utan ett universalväsende, sök det inom er och använd normala empiriskt rationella metoder.