Så var det dags för nya protester  mot upplysningen om brott begångna av kommunister, för att uttrycka det som det ska, precis som förintelsen är brott begångna av nazister och inte av nazismen. Ideologier är tankefoster som inte begår brott, men människor influerade av dåraktiga föreställningar om världen och samhällena begår brott.

För det första så är det alldeles korrekt att staten inte bör ha en informationsmyndighet som är satt att uppfostra medborgarna. Det tyder på att man tror att människor aktiva i myndigheter kan ta över människors ansvar för sitt eget tänkande och sina kunskaper, och så är det inte. Jag tror att vi ska vara lyckliga över det dåliga gehör som statliga kampanjer med stöd av opportunistiska massmediakampanjer faktiskt har.

Men när detta är sagt så är det högst märkligt att dessa typiska marxister plötsligt påstår sig önska värna om stalig neutralitet. Då borde man för det första ha gjort detta redan när Göran Persson började med upplysningen om förintelsen, för den vilade på samma grund. Dessutom borde man inte själv i sitt upprop använda begreppet borgerlig som är ett typiskt ideologiskt begrepp, men ett begrepp som behövs för den vilsegångna vänsterns förvirring.

Med begrepp som borgerlig , där allt som inte är socialistiskt blir borgerligt, så kan man få stöd för den ideologiska tesen att liberalismens tankegångar är orsak till lika mycket ont som kommunismens. För både liberala tänkare och kung Leopold i Belgien var ju gud bevars borgerliga, och därmed så har man genom att definiera världen i stället för att försöka beskriva den kunnat ge stöd till sin egen förvirrade hållning, och kanske sina samvetskval för sin ideologiska förblindelse.

Det är samma sak som om kristna skulle förklara alla våldsdåd som begåtts av icke kristna som stöd för att kristendomen inte legat bakom speciellt många brott, eller som om islamisterna förklarade att deras brott var små i förhållande till dem som alla icke muslimer har begått.

Nog finns det pålitligare värnare om frihet och människors myndighet över sitt eget liv än troende marxister som försöker låtsas att de uppskattar statlig neutralitet. Varför gjorde man inte det under kulturrevolutionen eller varför gjorde man inte det när kommunisterna verkligen begick sina brott?

Klimatfrågan har inneburit nya möjligheter för antiliberalerna att påstå att just vi, de som talar i radion eller tv just då, behöver leka förmyndare över alla andra människor som inte begriper jordens och sitt eget bästa. Vi, (de) är inne och moderna, ute är den sekulära humanismen och liberalismen. Individualism är en styggelse som nu är omodern. Frågan om en föreställning eller värdering är vettig eller ej ersätts med att det som man anser bör följa modetrender. Man bör vara anpassningsbar och smidig.

Typiskt för den form av halvreligiösa kristna inlägg för att fira påsken i massmedia är att man misslyckas med det mesta när det gäller analys av föreställningar. För det första så kan man inte skilja mellan egoism och individualism, utan sitter fast i den egocentricitet som innebär att allt i livet utgår från att självuppoffring är gott och njutning av livet är ont. Med falsk djupsinnighet blandat med litet miljösnack om hur alla måste upphöra att tänka sekulärt och dyrka vetenskapen, vara ordentligt postmodernistiska och inte ha någon föreställning varken om individens värde eller att det finns sanning, så kommer man fram till att nu måste den starka staten in och bestämma hur vi ska ha det, och att endast osolidariska människor, som inte lärt sig hyckleriets lätta konst och kan tala politiskt korrekt förnekar detta. Observera att kritiker av till och med de mest tilltagna skräckscenarier, exempelvis att havsnivån ska höjas 20 meter inte bemöts med att man sakligt tar upp invändningar mot den skildrade verkligheten, utan i stället bemöts med hur omoralisk inidividen i fråga är som inte anpassar sig till den nya konformismen.

Så firar man självfallet påsk med dösnack och genom att hänga upp sig själv på korset och lida ett ögonblick för att vara som Jesus. Och då har man minsann handlat osjälviskt och därmed solidariskt, men man har självfallet inte gjort någon som helst nytta eller fört mänskligheten en millimeter framåt.

Man kan inte skilja på egoism och individualism. Det ena är att handla egennyttigt för mig själv eller min grupp, och att tänka i min grupp och utomstående grupper, det andra är att när man betraktar samhällen så ser man individen som den grundläggande enheten, och inte någon tankemässig konstruktion som könet, nationen, arbetarklassen eller något annat. Begreppen egoism och individualism är oberoende av varandra.

Men den falska självuppoffringen nöjer sig inte med att en del knäppgökar korsfäster sig själva. Det förklaras dessutom från våra kyrkor att Jesus dog för våra synder och skulder. Vilken sorts gud är det som blir vred för att människorna har syndat mot hans intoleranta bud och därför vill låta människorna döden dö, men plötsligt får idén att vi löser saken genom att jag låter min son dö för människornas synder. Går  han med på detta så kommer jag att förlåta människorna.

Det hela bygger liksom traditionell religion på att religionens mening är att människor ska känna skuld och synd, och få förlåtelse för detta av gud, partiet eller staten. Det är en meningslöshet. Människor bör känna ansvar för sitt eget liv, och inte lida av synd och skuldkänslor.  Den stora anpassningen till den yttre världen som predikas av politiskt korrekta människor är inget annat än brist på medvetenhet och självständighet, och så kan år 2008 års påskevangelium karaktäriseras.

Om ni söker sanning med eller utan ett universalväsende, sök det inom er och använd normala empiriskt rationella metoder.

Aktuellt har förlorat mängder av tittare( rättvist enligt mitt sätt att se på det). När debatten om vänstervridning av Aktuellt kommer på tapeten så förnekas detta av tappra försvarare av att marxism är lika med att vara samhällsintresserad. Fördjupning är marxistisk ideologi åtminstone i praktiken, enligt dessa försvarare, fast marxismen naturligtvis är nonsens. Det är inte de så kallade klassintresserna, vad detta metafysiska begrepp nu betyder, som avgör om information är objektiv. Anser man det så har man redan tagit ställning för en socialistisk ideologi mot empirisk rationalism.

Objektiv och opartisk information har att göra med hur väl den bild som man ger av verkligheten speglar själva verkligheten, och har inget med klasskamp och intressen att göra. Den bild av verkligheten som bäst speglar den är den mest objektiva skildringen. Om vi har två personer A och B, och A eftersträvar objektivitet medan B är schizofren kan man inte påstå att objektivitet eller opartiskhet och saklighet är att skildra båda personernas verklighetsbilder. På samma sätt gäller detta resonemang för en ideologi som marxismen eller socialismen. Använder man begrepp för att få fram en bild av hjältar och busar som passar för en själv så är inte lagom mycket av den ideologin objektivitet och opartiskhet. Utan det gäller att skildra det som händer på ett sätt som överensstämmer med det som faktiskt hänt, och bedöma vad som är bra och dåligt för människor utifrån människors behov och hur man rationellt tillgodoser dessa behov. Därför är den mesta debatten om opartiskhet och saklighet fel, för man utgår från de inblandade parternas intressen i stället för hur bra verkligheten speglas.

Vi kan ange vissa normer för god information när det gäller objektivitetsnormer. Den ska vara relevant, vilket betyder att den ska vara sann, den ska väga tungt för den fråga som diskuteras och får inte vara ovidkommande. Den ska vara opartisk, vilket kan formuleras så att det tyngsta faktum som lämnats utanför framställningen ska för bilden som man får fram väga lättare än det lättaste faktum som tagits med, och den ska vara upprepbar, upprepade observationer ska ligga intill varandra och ge ungefär samma resultat.

Lyssna nu på aktuellts information om alliansregeringens åtgärder och de värdeomdömmen som ges. Det finns inte tillstymmelsen till försök att återge vad som kan vara positivt och negativt för människor utan det sker en värdering utifrån en förutfattad mening att man ska kritisera alliansregeringen. Aktuellt uppfyller inte ens lågt ställda krav på opartiskhet, saklighet och objektivitet.

Så är det dags för julfirande igen, och alla Sveriges engagemangsproffs inom massmedia tycker att det är rimligt att berätta för oss fåkunniga att aja baja ni ska inte handla så mycket för det är inte modernt och inne att handla utan det är ute och vulgärt. Och tänk för guds skull på CO2 utsläppen som rika människor sig skyldiga till.

Det råkar vara så att en strävan efter att vara modern trendig och lyda de politiskt korrekta poliserna faktiskt är den bästa psykologiska förutsättningen för att shoppa. Om man handlar det som man önskar sig, för att det är bekvämt, gott, trivsamt att lyssna på eller trivsamt att läsa, för att värme är skönt osv, så tillfredsställer man behov. Om man är så korkad att man tror att folk handlar bara för att det är roligt att handla och för att överglänsa grannen, så kan man kanske moralisera över människors konsumtion. De flesta på jorden handlar de varor de behöver, och det är mest kulturskribenter, journalister och andra trendkänsliga personer i Sverige som tror på att genom sig själv så känner de andra och därmed tror på moraliserandet och plattityderna i juletid.

En bättre målsättning än att sitta vid krubban och njuta av Jesusbarnet och kläcka halvfromma plattityder om hur moralisk som man själv är i förhållande till alla andra är att försöka lära sig autencitet och autonomi i allt sitt handlande. Att man handlar saker för att man själv har behov dem och inte för att imponera på andra, att man gör saker för att det överensstämmer med det som man gillar och inte för att det just nu är trendigt, ligger i tiden och är pop. Att man kort sagt eftersträvar att vara den som man är och inte håller en mask och attityd utåt. Kort sagt man ska inte ha något ansikte att förlora.

Den danska miljökämpen Björn Lomborg har givit ut en bok på SNS förlag med namnet Cool it, med den dubbla betydelsen att jorden bör kylas av och den hysteriska och moralistiska debatten kring co2 utsläppen bör ta hänsyn till fakta. Först växthuseffekten är inget påhitt, den är verklig.

Lomborg har en utgångspunkt som de flesta liberaler borde kunna ställa upp på. De insatser och de resurser som vi använder ska komma till så stor nytta som möjligt för att lösa världens problem, däremot är det skäligen ointressant hur åtgärderna verkar på vårt eget samvete. Björn kallar det för göra gott strategin, det vill säga insasterna ska göra nytta mot må gott strategin, man bedövar dåligt samvete med vilka åtgärder som helst, bara för att man ska ha gjort någonting.

I må gott fallet så gör vi åtgärder som bara riktar sig mot CO2 utsläppen, har dålig eller ingen effekt nu och dålig effekt i framtiden, medan vi i göra gott strategin inriktar oss konkret mot problem som nu finns på jorden. Exempelvis så räddar vi 0,06 isbjörnar per år med Kyotoprotokollet medan vi räddar 49 perår med en så enkel sak som jaktförbud. Följande tabell för resultat fram till 2100 sätter Björn Lomborg upp. Pengar definierade i dollar, ( vilket bara det får flumvänstern att tro att det är något skumt med det hela,) och under göra gott strategier står kostnaden för åtgärderna fram till 2100. Vari vinsten består står under Kyotoprotokollet, men gäller givetvis även den direkta strategin. Må gott = Kyoto

Problem          Må gott strategier             Göra gott strategier

Isbjörnarna                      0,06                                 49

Offer för värme               84000                           Redan bättre

eller kyla                          ytterligare döda

Översvämmningar         45 miljoner i färre         60 miljarder

                                            skador                           i färre skador

                                                                                 5 miljarder

Orkaner                           0,6%                              20 %

                                          skademinskning         5 miljarder

Malaria                             70 miljoner               28 miljarder

                                           färre fall                     3 miljarder 

Fattigdom                         1 miljon                      1 miljard

                                            färre

Svält                              2 miljoner färre              229 miljoner

Vattenstress               84 miljoner fler                   Redan bättre

Hiv/AIDS                                                          3,5 miljoner liv

                                                                             7 miljarder

Näringstillsatser                                          1 miljard färre

                                                                        undernärda

                                                                         3 miljarder

Frihandel                                                       2,4 biljoner extra

                                                                         per år.

Dricksvatten och

sanitet                                                       3 miljarder människor

                                                                    får tillgång

                                                                   4 miljarder

Effektiva klimatåtgärder                         CO2 skatt 2 /ton

                                                                      FOU 25 miljarder

Efter detta följer en prislapp

         Kyoto 180 miljarder per år. Direkta åtgärder 52 miljarder/ år.

Vi läsning av boken som är fylld av hänvisningar inom ett område som inte är mig alltför bekant är den enda invändningen mot slutsatserna som jag kan tänka mig att Lomborg medvetet har utlämnat något. Men det verkar han alltför hederlig för att göra.

Che Guevara har varit död i 40 år. Vänsten, som blandar ihop våldsromantik med demokrati måste fira, precis som de firat 78, 88, 93, 98 och nu, för romantiken dör aldrig, och en bagatell i historien som är värd en fotnot och en gäspning blir livsinnehållet för en upplysningsfientlig journalistgeneration. Ungdomar tycker att det är häftigt att gå omkring med en mördare på bröstet, vilket motsvarar att ge sina barn namnet Usama, bara att det senare är ytterst ovanligt.

Che Guevara var hela sitt liv en stridens man, som inte kunde leva civiliserat. Det var därför som han drog runt i latinamerika, ständigt på jakt efter att sprida revolutionen och att få leva ett puritanskt och självplågande liv, se Paul Bermans hemsida, om detta med Che är kvar.

Under Cubanska revolutionen så vann han en seger på Las Villas slätten och utnämnde sig själv till åklagare på fängelset La Cubana, där han såg till att många avrättades, speciellt gamla stridskamrater som blev de demokratiska idealen trogna. Romantiker som Svt: s Lars Palmgren i latinamerika som uppfattar demokrati som våldsromantik och inte kommer i närheten av en objektiv rapportering, tror att demokrati är massans styrelse under en avgudad ledare, och tycker att våld mot klassfiender är OK, liksom folkdomstolar och åklagare som Che Guevara. Individuell frihet är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att vi ska ha demokrati. Dags för våldsromantikernas uttåg från Svt.

Morgan Johansson och Christer Sturmark har tydligen rört upp känslorna med ett inlägg om kreationismen och intelligent design ID. Därför ska jag skriva litet om hur darwinismen vuxit fram. Inte för att det påverkar de troende som absolut vill att evolutionsteorin ska vara fel, och därför är oemottagliga för fakta, men alla andra kan få stöd för vilken humbug kreationismen och ID är.

År 1859 utgav Charles Darwin arternas uppkomst. Utifrån främst iaktagelser från Galagaposöarna på en världsomsegling skrev han sin bok. Han hävdar där att livet på jorden har utvecklats under lång tid och att drivkraften bakom utvecklingen varit det naturliga urvalet, det vill säga den fördel som en förändrad organism har i just den miljö där den lever. I motsats till Lamarck så ansåg inte Darwin att miljön förändrar organismen, en åsikt som i stort sätt, med vissa små variationer, anses ganska giltig ännu. Drivkraften i utvecklingen är alltså organismernas möte med sin livsmiljö.

Ärftligheten var på den tiden skild från evolutionen. Greger Mendel, en munk i Brünn i Österrike framlade Mendels lagar för ärftligheten som han fick fram genom undersökningar på växter i sitt kloster. August Weismann kunde senare bevisa att avkomman avspeglar föräldrarnas genetiska status, och att alltså föräldrarna genom sina arvsanlag lämnar delar av sina arvsanlag till barnen. Evolutionen fick alltså en genetisk grund.

År 1938 visade Evolutionsteorin sin styrka. De som arbetade med evolutionsteorin hade hittat en fisk som man kallade kvastfeningen som man räknade med som övergång mellan två arter. Man drog upp den då obekanta fisken utanför Sydafrika. Just att kunna förutsäga hur ett utdött mellanstadium borde se ut och få det bekräftat är en styrka.

Så kom molekylärbiologins genombrott med Watson- Cricks upptäckt av DNA molekylen och Cricks berömda lag för hur dessa molekyler fungerar, där DNA ger RNA som ger protein. Nu hade man ett direkt instrument som har utökats med möjligheten att göra DNA analys på sedan länge utdöda djur. Man kunde se att evolutionsbiologin antagande om släktskap avspeglades av likheter i DNA mellan arterna, och numera är molekyllärbiologin det främsta stödet som vi har för evolutionsteorin. Förändringarna går från en DNA sträng till en sträng som är lik den tidiga. DNA är molekylen som överför informationen i arvet. Detta är fakta.

Funderingar av luckor är enbart önsketänkande. Kreationisternas krav på evolutionisterna motsvarar kraven på att man i ett brottmål skulle behöva videofilma hela förloppet för att bevisningen skulle hålla i rätten. Dessutom finns det på jorden inte ett tillfälle där utvecklade organismer ligger i tidiga avlagringar. Det löjliga museet som de har i Kentucky( se artikel i Neo) där dinosaurierna skulle ha funnits på jorden för 4000 år sedan och jorden bara är 6000 år räcker som bevis för hur det går när tron tar över från förnuftet.

Men det värsta med denna form av dumhet är att man vänder upp och ner på all moral som vi önskar lära våra barn. Man sätter en ära i att tro utan bevis, och när man hamnar i Nürnberg så förklarar man att man bara trodde på det som auktoriteten sa. Upplysningens barn önskar lära människorna att för att man ska tro på en sak så krävs evidens för påståendets sanning. Just detta att det är moraliskt att tro mot sitt förstånd utgör bakgrunden till alla totalitära politiska och religiösa läror. Därför är kampen mot kreationismen så nödvändig.

Det här betyder inte nödvändigtvis att darwinismen är korrekt. Popper, själv anhängare av evolutionsteorin har påpekat att vi trots allt bara har en planet som vi kan observera, men vi måste göra det bästa av förutsättningarna.

Både evolutionsteorin och kognitionsvetenskap bygger på antagandet att det som vi kan observera i naturvetenskapen, materia och energi är grunden och medvetandet är en funktion av det, alltså med= f(mat). Men saken är ju bara den att vi inte kan mäta medvetandet. Det kan vara tvärtom mat= f(med), utan att vi skulle upptäcka. Dessa anmärkningar gör inget för konstaterandet att evolutionsteorin ger bäst förklaring till varför livet på jorden ser ut som det gör. Detta är ett spännande område i motsats till maträtter och klädrealisationer som det görs reklam för.

Nu har Richard Dawkins omtalade bok översatts till svenska. Det är en bok som är väl värd att läsa, de fyra sista kapitlen är helt underbara i sitt avslöjande av den konventionella religionens skadeverkningar och galenskapen hos de amerikanska evangelikanerna. Jag vill hänvisa till http://adultthought.ucsd.edu/Culture_War/The_American_Taliban.html.

Richard Dawkins måste beskrivas som en närmast lidelsefull liberal humnist, som man får den största respekt för när man läser hans bok. Man skulle önska att flera av dem som påstår att han är en fanatisk ateist verkligen ville läsa boken, för det finns inte fanatism alls i hans ställningstagande, vilket det däremot finns hos hans fiender, de kristna som vill upphäva åtskillnaden mellan kyrka och stat i USA.

Om man har läst om dessa frågor tidigare, så är det inte mycket nytt. Kreationismen och Intelligent designs resonemang smulas sönder, så om man inte är införtsådd med argumenten om att det är osannolikt att en människa skapas från en stor makromolekyl, så har man mycket att hämta i boken. Det är nämligen skillnad på P( homo sapiensIen makromolekyl med kväve) och P (homo sapiensIhomo erectus). Samtidigt går han på ett intellektuellt hederligt sätt igenom svårigheterna, hur kom livet till jorden och hur är det med livet i universum.

Jag har funderat mycket över ett gudsbevis som dykt upp i modallogiken. (Jag är personligen inte ateist efter vissa inre upplevelser, upplevelser som inte kan användas som offentliga bevis). Dawkin avfärdade det beviset som jag hade tänkt göra spontant, men frågan är om det håller, för S5 är en accepterad modallogik, och vi vet inte vad som är dolt i vårt tänkande. Men Dawkins aktualisering av Gudsbevisen fick mig att se bevisets svaghet. Beviset är giltigt för dem som accepterar att ett absolut väsende är möjligt, men förnekar man det i Poppers efterföljd att allt i världen är ofullkomligt då faller beviset.

Men det är först och främst de fyra sista kapitlen, där Dawkin uppvisar barbariet och hyckleriet hos religionen som gör boken till något som man bör läsa. Jag måste rekommendera er att läsa boken om ni inte har gjort det.

Nu visar sig det demokratiska sinnelaget hos diktaturer och halvdiktaturer som Kina och Ryssland. Det visar också hur svårt det tydligen är för politikerna inom ANC i Sydafrika att ordentligt omfatta demokratiska fullt ut. Man har stött Mugabe trots bister kritik och nu tycker man utvecklingen i Burma är en intern angelägenhet.

Nationers rättigheter är för diktaturerna långt viktigare än mänskliga rättigheter. För i en värld där nationers rättigheter respekteras har de styrande frihet att förtrycka befolkningen precis hur den önskar, något som både Kina och Ryssland är specialister på och som på många ställen i Afrika tycks vara acceptabelt på grund av upplevelsen av kolonialism.

Men vad jag förstår så är det en ytterst ringa tröst att förtrycket sker av människor som talar samma språk som jag själv och tillhör samma kultur som jag. Det kanske rent av är bättre att ha illusionen av att förtryckarna inte förstår mig och att mycket beror på missförstånd och kan dränkas i barriärer av informationshinder, än att veta att här råder inga missförstånd utan jag berövas mitt människovärde. Kollektivister må gärna tro på en bra värld där man endast respekterar nationell suveränitet, jag gör det inte.

Samtidigt så kan vi återigen konstatera att demokratin har två ansikten, ett socialistiskt som berör majoritetsstyre, icke inblanding i interna angelägenheter, aktning för massrörelser och så kallade folkrörelser, och som ofta sätter rättsstaten mot den politiska styrningen. I sin mest utvecklade trend försvinner rättstaten och individuell frihet helt, och vi får folkdomstolar i stället för domstolar och tvångströjor i stället för tröjor. Här ingår kollektiv som klasser och nationer som något helt naturligt, och folksjälar och könsegenskaper anses vara något naturligt att diskutera.

Mot detta står den liberala demokratin, där rättsstat och individuell frihet och ansvar är något väsentligt, marknadsekonomi och ordentlig lagstiftning om spelregler betraktas som något väsentligt och där domstolarna är oberoende av statsmakten och statsförvaltningen oberoende av de styrande politiska partierna. I USA säger man politikerskräp om personer tillsatta på grund av politisk lojalitet.

På något sätt är den liberala demokratin det som jag menar att man bör eftersträva, och därför blir jag inte speciellt imponerad av den demokratiska andan i våldspartier som vinner val. 

I tidningen Macho så tycker chefredaktören att man kan använda orden han och hon hur som helst, för det finns inget skäl att säga han om män och hon om kvinnor. Samtidigt har en litteraturkritiker i sann socialkonstruktivistisk anda en utläggning om vitheten i Svd.

Det är märklig att en sådan avancerad dumhet som socialkonstruktivism har slagit igenom i inne och modekretsar, där speciellt trendkänsliga kulturpersonligheter som deltar i kändisfester förklarar hur fint det är med postmodernism.

Låt oss göra klart att det finns naturligtvis saker som är socialt konstruerade. En typisk sådan sak är pengar. Det är papper som fått sitt värde genom en social överenskommelse. En annan sådan sak är invandrare, som ju är människor på jorden fast från en annan del, och nationer är utan tvekan sociala konstruktioner. Man kan också anse att när läkare påstår att någon är psykopat så är det en social konstruktion, där vissa karaktärsdrag som förekommer tillsammans gör att man definierar en person som psykopat.

Det underliga med socialkonstruktivisterna är att vad de inte finner värt att undersöka som sociala konstruktioner. Individer är något påtagligt vars kroppar syns, men grupper är naturligtvis en social konstruktion. Har någon hört talas om en socialkonstruktivist som undersöker nationen, arbetarklassen, kapitalismen, planhushållningen, klasskampen eller svartheten för att ta motsatt exempel på vitheten. Eller varför har man inte social dekonstruktion av föreställningen att det är maktstrukturer i samhället som bestämmer vad vi anser som kunskap och sanning. Nej här pratar man om kapitalismens skadlighet och hemskhet, hur tjusigt det är att tillhöra arbetarklassen och så vidare utan tillstymmelse till dekonstruktion, för att inte tala om alla som tror att verklighetsbild bestäms enbart av intressen. Kommer däremot reellt existerande saker in i bilden, så är det plötsligt en social konstruktion.

Tidningen Machos chefredaktör har en enkel uppgift om han vill lära sig skillnaden mellan han och hon. Titta på sina egna könsorgan och bröst och jämför med en flickas könsorgan och bröst. Detta är biologiska fakta och inga sociala konstruktioner.

För att komma från kravet på evidens och få ha sina födomar i fred så har socialkonstruktivisterna kommit att inta helt orimliga ståndpunkter. Världen är socialt konstruerad. Det betyder att all beskrivning av världen innehåller sociala maktstrukturer. Men hur ser den sociala struktur ut som gör att vi faller ner från taket i stället för att flyga i luften som fåglarna, och ser den sociala struktur ut som gör att vi har datorer, elektronik och flygmaskiner. På vilket sätt är sommarens lågtryck sociala konstruktioner, och när ett brott begås kan ingenting objektivt ha hänt, utan skeendet är helt och hållet socialt konstruerat. Märk att jag inte hävdar att det inte ingår social konstruktion i en rättegång endast att handlingen inte är helt och hållet socialt konstruerad.

Paul Boghossian har i boken fear of knowledge för så vitt jag förstår helt visat på socialkonstruktivismens felaktighet. Han motbevisar socialkonstruktivismen om fakta, han motbevisar kunskapsteoretisk relativism, och relativism när det gäller kunskapsteoretiska förklaringar. Efter att ha läst den och förstått den så är man immun mot postmodernistiskt nonsens.